Recension: The Happening

Hur många sätt kan en människa ta sitt eget liv på? I M. Night Shyamalans senaste långfilm får vi en studie av bristen på libido i oändlighet.

När amerikanska ostkusten drabbas av ett underligt fenomen som slÃ¥r ut stad efter stad flyr High School läraren Elliot (Mark Wahlberg) med sin fru Alma (Zooey Deschanel) och deras bekanta (John Leguizamo mfl). Här gäller det att hÃ¥lla sig borta frÃ¥n händelsernas centrum – annars dör man.

Efter 75 min av detta rännande och dividerande blir det lite långtråkigt. För all del, Shyamalan presenterar ett kusligt fenomen avskalat och opretentiöst som emellanåt skapar sköna rysningar i ryggraden, men mellan dessa rysningar går det mest på repeat. Kom igen, ge mig nåt mer! En av de berömda twistarna skulle sitta fint mot slutet eller vad sägs om ett faktiskt slut?

The Happening är under första halvan engagerande och spännande, mot mitten blir det nedförsbacke och när slutet kommer med ett halvhjärtat lättköpt försök att förklara vad det är som orsakar “attackerna” blir det ingenting – ingen tillstymmelse till belöning för att jag varit sÃ¥ intresserad tidigare och till och med hoppat till i stolen. Filmen har en början tätt följd av en oändlig mitten…Shyamalan!

SkÃ¥despelarna lyckas inte lyfta filmen heller tyvärr: Mark “marky mark” Wahlberg är stundtals helt lysande som Elliot men i andra lägen spelar han över, Zoey Deschanel likasÃ¥. Om nÃ¥gon fungerar bra i sin roll sÃ¥ är John Leguizamo som kompisen Julian, men det inte leder till nÃ¥gra fyrverkerier pÃ¥ min himmel heller direkt. Karaktärerna har ganska intressanta egenskaper men vi fÃ¥r inte lära känna dem mer än pÃ¥ ytan. (Som ocksÃ¥ är en rättvis beskrivning av filmen i sig.)

Första delen av filmen njuter jag, men sen stiger besvikelsen och betyget sjunker tyvärr.