SFF: Leo + F2F Fares och c/o

När alla andra gör film om hur svÃ¥rt det är att vara tjej – dÃ¥ gör Fares motsatsen: Leos liv tar en ny vändning dÃ¥ hans trettioÃ¥rskalas som började med pompa och stÃ¥t fÃ¥r ett abrupt slut med gatuvÃ¥ld och jordfästelse. Titelkaraktären fÃ¥r ta itu med teman som vÃ¥ld, sorg och allt annat som inte ens ketchup kan fixa, och Fares ställer under tiden frÃ¥gan – vad innebär det att vara man idag?

Filmen skiljer sig lite från Memfis-regissörens tidigare filmer genom att det är en mindre produktion med mindre budget, vilket även möjliggjorde den vanligtvis krångliga proceduren att spela in scenerna i kronologisk ordning. På Face2Face i samband med visningen berättade huvudrollsinnehavarna och manusförfattarna (Josef Fares, Leonard Terfelt & Shahab Salehi) att detta bland annat underlättade skådespeleriet och skildra händelserna så realistiskt som möjligt. De gjorde hela tiden vad de kunde för att inte inspirera eller försköna våldet, därför valde de också att puckla på varandra på riktigt.

Leo är en ganska enkel men engagerande historia där känslolivet hos karaktärerna är desto mer komplicerat. Men varför blir dÃ¥ inte filmen engagerande? Jag har en ledtrÃ¥d till filmens regissör: STATIV!!!! Och jag kan verkligen inte ha nog med utropstecken efter. Att ha skakig kamera för sakens skull har aldrig gett nÃ¥gon bra effekt och det har aldrig varit hippt. Kanske lite, men dÃ¥ är det verkligen less is more som gäller. Jag förstÃ¥r tanken med valet – filmen ska bli mer otäck och mer “thriller”, men resultatet blir verkligen inte mer gripande – tvärtom sÃ¥ tappar jag intresset och stör mig mest pÃ¥ att kameran skakar när allt annat pÃ¥ planeten stÃ¥r still. Om Fares vÃ¥gat ha en mer nedtonad form med uppställda bilder tror jag budskapet och vÃ¥ldet hade kommit fram i större grad och sÃ¥ledes hade filmen blivit otäckare och gÃ¥tt pÃ¥ djupet i mig.

Det finns mycket petitesser att peta på i denna film: Historien är egentligen det enda som är intressant: Skådespeleriet går lite upp och ner och jag tror faktiskt att Fares är den som spelar bäst, tillråga på det är filmen förutsägbar och jag börjar tänka på allt möjligt spännande. Som vad jag ska äta till kvällsmat. Dialogen känns dessutom lite klyschig emellanåt.

Trots detta så tror jag att Leo kan fungera i ett forum, i synnerhet ett viktigt sådant: skolbio. Leo skulle nog gå hem hos ungdomarna och en förmiddags filmstund skulle kunna plantera frön för ordentliga diskussioner. Fares själv nämnde dessutom att om vi vill hitta en utväg ur våldet så är det är ungdomarna vi ska börja diskutera de här frågeställningarna med.

Med filmen vill Fares och c/o starta en diskussion om vÃ¥ld vilket de absolut lyckas med. ?r det dÃ¥ sÃ¥ viktigt att paketet det levereras i inte är perfekt? Nä kanske inte…